Hela hösten och vintern har jag jobbat med mina droppar, och jag tycker själv att jag gjort framsteg. Det kanske inte ser så märkvärdigt ut, men att fånga dessa små konstverk är  verkligen inte lätt. Tålamod, envishet och passion behövs får att nå dessa resultat. Det är många parametrar att ta hänsyn till, framförallt är storleken på dropparna samt tiden mellan dropparna direkt avgörande för resultatet, och vi pratar millisekunder! Till det kommer sen den stora utmaningen att ljussätta det hela, vilket kan vara en rätt jobbig nöt att knäcka. Men det är så himla roligt, och jag tappar tiden helt och hållet när jag går ner i källaren för att fota. Det riktigt härliga är att hösten och vintern har gått snabbt, den gråa, och i mitt tycke tråkiga årstid har bara sprungit iväg. Det står inte på förrän vi snart ser hur dagarna blir längre, och sen börjar det knoppa, och sen kommer värmen... Men fram tills dess..., tja... oförtrutet kommer jag fortsätta jakten på den perfekta droppbilden.

Vi bestämde oss för att åka ut med husbilen under nyårshelgen, och det var Motala som hägrade. Precis som vi hade parkerat bilen på ställplatsen började det att snöa... stora, vita flingor. Det skapade en fin stämning, och när vi sen var ute och gick med vovvarna gick det inte att ta miste på deras glädje över att snön hade lagt sig. Tyvärr töade det mesta bort under den tidiga morgonen därpå, men lite vitt låg ändå kvar på backen. Vi tog en riktig långpromenad utmed Göta Kanal och gick förbi Baltzar Von Platens fina gravplats. Von Platen är ju pappa till kanalen, denna vackra kanal som slingrar sig igenom vårt land från Östersjön till Kattegatt.

På nyårsaftonskvällen började det snöa igen. Ett tag verkade det som om mina planer att fota fyrverkeriet skulle gå om intet, det vräkte nämligen ner och sikten var dålig. Men någon timme innan tolvslaget upphörde snöandet och jag fick mina bilder på Motala i fyrverkeriregn.

Gott Nytt År!