Lilla Molly anpassar sig fint. Hon är numera helt accepterad som en medlem i flocken och det busas friskt både ute och inne. Snön gör succé, samtliga tjejer tycker om att tumla runt i den. Mängden som kom härom kvällen var precis lagom mycket för att de skulle ha glädje av den.

Vi är inte klara med husbilslivet för den här säsong riktigt ännu utan bestämde oss för att åka till Trosa och gå på deras julmarknad denna första advent. Och tänk att vi vaknade upp på söndagen och såg att det snöat lite under natten. Det blåste dock rätt kraftigt så det var inte sådär jättebehagligt ute. Jag var ute med kameran under lördagen och fångade lite fina vyer. Sen var ju tvungen att ta med kameran när vi gick till marknaden, det är minsann inte alltid som man går utmed Trosa Å och ser snön ligga på både backen och båtar...

Det är nu man skulle vilja trycka på stoppknappen, få tiden att stå stilla. Visst är det lite jobbigt med valpar så tillvida att man måste springa ut med dem stup i kvarten, man måste passa på sina tofflor och skor, man får se upp med hemmets alla sladdar. Men jag skulle inte vilja vara utan denna valptid, den är ju bara sååå mysig. Lilla Molly är idag 3 månader gammal, och hon väger 1,3 kg. Hon kanske inte är den 'snyggaste' chihuahuan med sina lite för långa ben och sitt underbett, men hon har ett psyke utan dess like, och i min värld är det långt mycket viktigare än utseendet.
Jag förstår nu i efterhand att det kanske inte var så lätt att ta plats i flocken där tre unghundar härjar, men Molly fixade det galant. Nellie som undrade vad fasen husse och matte släpat in för något muttrade och blängde på Molly var gång hon kom i närheten. Men Molly gav sig inte, och tillslut förstod Nellie att detta ju var något att kunna busa och leka med. Mollys sätt att finna trygghet i sig själv kommer säkerligen från föräldradjuren, men givetvis också från uppfödarna. Stort tack till dig, Emma och dina föräldrar för denna underbara lilla tjeja.

Det blev vinter hux flux och egentligen ville jag ut och fota vinterlandskap. Men med lilla Molly i huset så får man tänka om. Det är inte vettigt att lämna en valp ensam hemma med tre glada unghundar, så det blev till att hitta motiven på tomten istället. På med makrot och in i buskarna... Jag fick en del fina bilder... :-)

Låt mig presentera lilla Molly. Hon är en 10 veckors liten chihuahuavalp som stal en bit av mitt hjärta häromdagen. Hon fick följa med hem och därmed är fyrklövern komplett. Jag vet inte vad det är med mig och chihuahuor, men denna hundras är så bedårande på många sätt, så tilltalande. Visst den är liten, och den är skällig, och den fryser så fort man nämner ordet temperatur... men ändå... så ofattbart härlig. Alla våra fyra vovvar har chihuahua i sig. På Wilma ser man det knappt, och hon är väl den som sticker ut. Men det är en go hund det också. Hon var den som intresserade sig mest för Molly när vi kom hem. De andra två, Maja och Nellie, var lite misstänksamma mot denna nya inkräktare. Men det tog bara ett par dagar sen var Molly accepterad och en ny kul vän att busa med.
Molly väger idag 1.1 kg och därmed brädar hon både Nellie och Maja som vid samma ålder inte hade kommit över kilot.
Visst är hon bedårande!?